Extra trivsamt på Berzelius Bar


Från och med i år försöker vi göra våra månadsluncher lite populärare genom att också bjuda in en talare. Första gången pratade Lasse Dimming om Pressens rundtur. Det lockade så många att vi knappt fick plats. Den här gången kom Ulf Benkel och pratade om den typiska göteborgska humorn – ordvitsarna.

Vädret utanför var förfärligt, men trots det kom uppemot 15 personer och fick sig några goa skratt. Peter Lenken och Janne Österström är bokade och kommer att dyka upp senare i vår.
Har du tips om nån som kunde vara kul att lyssna på i det här sammanhanget så mejla hemskt gärna carin.linner@gmail.com
Text: Carin Linnér
Foto: Leif Montell

……………………………………………………………………………………………………………………..

Bland lurendrejare och fulla sjömän

2019 års första arrangemang blev riktigt lyckat, ett 30-tal VJS:are visade sig sugna på att få höra allt om brottsligheten i Majorna på ”den gamla goda tiden”. Tyvärr kunde vi bara ge plats åt 24, så vem vet, vi kanske får ta en repris så småningom…
Vi träffades på krogen Hakelverket på Karl Johansgatan och redan till den jättegoda fisksoppan fick åtminstone undertecknad lära sig något nytt ─ nämligen att Hakelverk betyder koja, liten kåk. Och det är precis samma betydelse som det finska ordet maja. Majorna betyder alltså kojorna och de första som bosatte sig här var mycket riktigt finska och estniska, sjömän.

Janne Palmén (t.h. i bild), vår ciceron för kvällen, var tidigare tekniker och producent på SR Göteborg, men sadlade om och började plugga kriminologi. Han har sedan jobbat som analytiker hos polisen och på Ekobrottsmyndigheten. Men han har också ett stort intresse för historia ─ inte minst kriminalhistoria ─ och idag ordnar han guidade turer runt både Haga och Majorna och berättar de ruskigaste, men också en hel del roliga, detaljer om brott och straff i det gamla Göteborg.
Den här kvällen började Janne sin berättelse med Ostindiska kompaniet och mitten av 1600-talet. ”Lurendrejare”, som är det gamla ordet för smugglare, hade väl funnits tidigare, men nu tog det ordentlig fart. 75% av allt te skeppen hade med sig smugglades till England och det fanns 800 namngivna varor som inte fick föras in i Sverige. Människorna på öarna och i havsbandet hade full försörjning med att märka om varor så att de såg svenska ut, innan de kunde fraktas in iland. I dagens penningvärde förlorade Sverige 300 miljarder kronor på den här smugglingen!
Ännu större uppsving fick smugglingen under Napoleons kontinentalblockad i början av 1800-talet, som i första hand var en handelsblockad mot England. Men via en manöver till Göteborg och Sverige kunde varor lastas om och blockaden kringgås. Det sägs att det tidvis kunde ligga över 1000 brittiska fartyg ute på redden.
Det innebar förstås att en väldig massa sjömän samlades i framför allt Majorna. Och sjömän ska ju ha något att roa sig med, så 1810 fanns det runt 100 krogar, med namn som Blodpölen, Slink in och Gyllne Suggan bara mellan Stigbergstorget och Klippan. (Det innebar 25 krogar per 1000 invånare ─ idag är det 1,5). Många, många greps för fylleri ─ inte minst p g a att polisen som grep dem fick provision.
I spåren på krogarna följde förstås bordellerna och på väg till pub nummer tre (vi hade hunnit med Västerhus däremellan) passade vi på att titta på det hus på Såggatan där Jack the Rippers svenska offer Elisabeth från Torslanda, hade försörjt sig som prostituerad.
I sammanhanget fick vi också veta skillnaden på de tre gamla brotten ”dubbelt hor”, ”enkelt hor” och ”lönskaläge”.
Kvällen avslutades på Oceanen med den ruskiga historien om den sista sjörövaren Johan Andersson Flatås, som tillsammans med två kumpaner och med viss medhjälp av Johanna Hård från Vrångö, anföll ett skepp, skadesköt de tre i besättningen varav en var elva år, allt för att komma över en last av sagogryn och gurkmeja… Andersson greps, erkände och fick ett hårt straff. Hans högerhand höggs av, han halshöggs och till slut steglades han!
Det här var förstås bara en bråkdel av allt Janne Palmén hade att berätta om det brottsliga Majorna, så jag kan bara rekommendera er att lyssna på honom om ni får chansen.
Text: Carin Linnér
Foto:Christina af Ekenstam