En vit jul på anrikt skepp

 Det är inte ofta vi får uppleva en vit jul i Göteborg. Men nu har det hänt och det redan den 8 december när ett 35-tal VJS-medlemmar pulsade sig fram genom snömodden till SS Marieholm nere vid Operan.
Eftersom föreningen inte haft några utgifter alls under närmare ett och ett halvt år hade vi bestämt oss för att subventionera en jullunch ombord på den gamla ångbåten som sedan 1984 ligger fast vid kajen i Göteborg och används som restaurang- och musikbåt.
Till lunchen serverades ett gående bord med det mesta som hör julen till som glögg och pepparkakor, sill, lax och Jansson, skinka och köttbullar, risgrynsgröt och godiskorg. Dessutom slank väl någon snaps ner här och var också. Gott och trevligt, var det samlade omdömet.

Som en extra julklapp ställde en äkta gammal ”sjöbjörn”, Gunnar Friberg, som både bott ombord och varit delägare till skutan, upp och berättade en hel del om dess historia.
Båten byggdes 1933 av Svenska Amerikalinjen och namnet har varken med det tidigare fotbollslaget eller Marieholmsleden att göra, utan har döpts efter ett säteri i Vänersborgstrakten. Redan när det skulle ut på sin första resa höll båten på att kantra och en hel del fick bytas ut.
─ Och sen dess har hon alltid haft slagsida åt styrbord, påstår Gunnar.
Först användes fartyget för att frakta passagerare från Baltikum till Göteborg och båtarna som skulle ta dem vidare till USA. Senare blev det stabsfartyg, men togs ur bruk i mitten av 70-talet. En period var hon vandrarhem i Falkenberg, en annan tillhåll för hemlösa i Malmö.
I mitten av 80-talet när hon var på väg till skrot kände ett gäng entusiaster att så kan man inte göra med en båt som har Tre Kronor på skorstenen (Svenska Amerikalinjens symbol). De köpte fartyget, rustade upp det för 10 miljoner och lade det vid kaj i Göteborg 1985. I slutet av 90-talet hade de tröttnat och sålde vidare till Gunnar Friberg och hans kompanjoner. De gjorde om det till en ren restaurangbåt, som dessutom bjuder på musikunderhållning flera kvällar i veckan för en mogen publik. 
Sedan i våras har SS Marieholm en ny ägare, men röra sig kan hon inte, inte för egen (ång)maskin i alla fall.
─ Det har hon inte gjort sen 1986, berättar Gunnar och fortsätter:
─ Det skulle bli galet dyrt, hon drar trots allt 1500 liter olja i timmen!
Text: Carin Linnér
Foto: Leif Montell

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Göteborg 400 år i bilder ─ Ett mastodontprojekt

När arbetsgruppen satte sig ner och började gå igenom bildmaterialet över Göteborgs 400-åriga historia insåg man att det handlade om rätt många bilder.
Runt en miljon för att vara exakt, berättade Kristian Wedel, GP-journalisten som tog på sig uppdraget att skriva och sammanställa stadens historia, när han gästade VJS, Västsveriges Journalistseniorer. Ett arrangemang som lockat ett 50-tal medlemmar till föreningens nya lokal på Haga Östergata. Där hyr VJS in sig hos Hörselskadades förening, som i sin tur hyr in sig i Haga församlingshus sedan man av ekonomiska skäl tvingats lämna lokalen på Kungsgatan.

GP:s Kristian Wedel gästade VJS och berättade om bilderna i jubileumsboken. När Bildsköne-Bengtsson fångats in fotograferades han tillsammans med poliserna, som vore han ett byte efter en lyckad jakt. Bilden blev faktiskt kritiserad efter publicering.

Det var fullt i samlingssalen när Kristian Wedel gästade VJS.

I arbetet på bilder från 400 år har arbetsgruppen dammsugit bildarkiv av alla de slag. Resultatet har blivit allt från kopparstick och ritningar till dagens moderna bilder i digital form.

Självklart fick Kristian frågan om han sett alla bilder och svaret blev ganska väntat.

─ Nej, det har jag inte, men jag har sett långt mycket mer bilder än jag trodde jag skulle få se, konstaterade han.

Under en timme och en kvart hann han med att ge en exposé av det bildmaterial som återfinns i jubileumsboken och som trogna läsare av G-P kan ta del av regelbundet nu under jubileumsåren.

Kristians bildvisning tog sin början med en teckning av Erik Dahlberg från 1680-talet som för en van betraktare av Göteborgsmiljöer i olika tidsepoker var tämligen lätt att känna igen. De följdes sedan av en rad teckningar och gravyrer av olika slag, som alla bar på identifierbara spår av Göteborg. I början av 1800-talet dök så den första generationen fotografier upp och samtidigt kunde man se hur stadens silhuett bli allt tydligare mot dagens.

Det blev en både lärorik och intressant historieresa där inte bara miljöerna förändrades utan också mode och val av motiv. Vi fick se bild av den första stora, kvinnliga demonstrationen för kvinnlig rösträtt i Göteborg, som hölls 1918. Kristian hade troligen kunnat visa oändligt många fler bilder och hållit på ända till vi blivit utslängda från lokalen. Nu hade han ett uppdrag som kallade och lovade därför att komma tillbaka till VJS i vår och berätta mer.

─ Allt det som vi inte kunde ta med i boken och kanske lite till, undslapp han sig innan han hastade vidare.

Det här var VJS första arrangemang inomhus det att pandemin lade sordin på tillvaron. Eller som vår ordförande, Carin Linnér, sade:
─ Det här är första stora sammankomsten på ett år och tio månader.

Till våren utlovar VJS fler arrangemang och åtminstone ett är då klart, Kristians Wedel återkomst. Kolla gärna vår hemsida: www.vjsg.se så är ni alltid uppdaterad om vad som händer. Inbjudan skickas också via mejl.
Text och foto:
Leif Montell

Kristian Wedel fick varma applåder och avtackades av VJS ordförande Carin Linnér. I förgrunden ses Kristjan Hallberg. Foto: Bror Augustsson.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Tre lag på Pubquiz

Vi var inte så många, men vi var ändå ett naggande gott gäng, som samlades för en pubkväll på Kristinelundsgatan i Göteborg. Några hade oväntade problem med att hitta rätt pub, men när de väl lyckades fick vi i alla fall ihop till tre lag, som fick gnugga sina geniknölar i ett pubquiz.

15 frågor inom 5 olika kategorier ställdes vi inför av pubens ordinarie quizmaster Thomas, och det var inga lätta frågor. Eller klarar ni de här (rätt svar hittar du längst ner texten)?
Vad kallas dagen som startade börskraschen i USA 1929?
Vad hette Tre Kronors målvakt i hockeymatchen som blivit legendarisk genom Hylands referat om att ”den gliiiiiider in i mål”?
Vilken konststil kom efter barocken på 1700-talet?
I vilket land är Asjchabad huvudstad?
Vad är tofu huvudsakligen gjort av?
Min blygsamhet borde ju egentligen förbjuda mig att tala om vilka som vann, men ni kan se dem på bilden ovan. Männen heter Bertil Gusslén och Sören Edgar. De tre trisslotterna vi fick som pris gav oss totalt 30kr!
Rätt svar på frågorna ovan: Svarta torsdagen, Lennart Klimpen Häggroth, rokokon, Turkmenistan och sojabönor.
Text: Carin Linnér
Bild: Eva Heyman

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

På grönbete bland monumentala
kolosser och den vackra Anna


─ Det är som ett kosläpp, sa någon när det visade sig att över 30 personer dök upp när VJS höll sitt första riktiga arrangemang på nästan 20 månader.
Och visst hade vi kommit för att äntligen få umgås med gamla vänner, men  mest förstås för att få uppleva den fantastiska skulpturparken Pilane på Tjörn. Vår ciceron var parkens skapare, ägare och stora kreatör Peter Lennby. Peter är medlem i vår förening och har tidigare framför allt jobbat på SVT.
─ Jag arbetade mycket med dokumentärer och fick ett stort bild- och filmintresse. Här känns det som jag skapar en ny film varje år.
Sedan 2007 har det 2000-åriga gamla gravfältet varje år hyst nya, mer eller mindre spektakulära statyer. Det enda som alltid finns där (sedan 2016) är det vita, vackra, 14 meter höga kvinnohuvudet Anna.
─ Det var inte meningen att det skulle bli kvar, men dels var det förknippat med stora svårigheter att montera ner henne. Dessutom hade hon blivit väldigt älskad av våra besökare, berättar Peter, som 2019 köpte in statyn för egna pengar.
Peter Lennbys släkt kommer från trakten och några år innan skulpturparken öppnades flyttade han själv till en gård alldeles i närheten.
─ Jag tyckte att något måste göras för att synliggöra det mer eller mindre igenvuxna gamla gravfältet och Riksantikvarieämbetet, som ägde marken då, gav mej tillåtelse att röja bort tusentals enbuskar.

Tanken från början var att göra en enda konstutställning och att det blev skulpturer var egentligen mest av praktiska skäl.
─ Det är ju inte så lätt att hänga tavlor ute i naturen, skrattar Peter.
Men en enda utställning har nu blivit femton år! Varje säsong vallfärdar omkring 100 000 besökare hit. Och alltihop bekostas helt av publiken. Något ekonomiskt bidrag från kommunen har Peter Lennby inte fått. Idag ägs det åtta hektar stora området av Statens fastighetsverk.
Efter att vi fikat, sittande på de gamla gravstenarna, tog Peter med oss på en imponerande vandring mellan statyerna för att bevisa sin devis: landskapet synliggör konsten – och konsten synliggör landskapet.
Och vi kunde bara hålla med!
Text: Carin Linnér
Foto: Leif Montell

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Vi ville, vi kunde, vi tordes

Några av deltagarna vid vandringen i Botaniska trädgården onsdagen 9 juni.

Efter en lång, lång väntan på att få göra något tillsammans hade Västsveriges Journalistseniorer, VJS, tagit mod till sig och kallat till aktivitet.
Vill vi, kan vi, törs vi? Det var frågan vi ställde till våra medlemmar och visst ville vi, och vi både kunde och tordes inta Botaniska trädgården. När klockan slog tolv samlades en förväntansfull skara vid entrén till Botaniska. Vädret var det bästa tänkbara, solen sken och vinden var faktiskt lite svalkande.
Blomsterprakten var bedövande, dofterna likaså och vi hittade till näsduksträdet. Dessutom gjorde trädgårdens alla fåglar sitt bästa att bjuda oss på gratiskonsert.
Det blev en trivsam promenad i den prunkande trädgården som avslutades med ett besök i parkens utsökta näringsställe där samvaron fortsatte.
Det blev ett mycket uppskattat avbrott i den av pandemin framtvingade isoleringen. Och det blir inte sista gången VJS arrangerar en vandring i trivsam Göteborgsmiljö.
Håll utkik i era SMS-brevlådor och på vår hemsida. Vi räknar med att återkomma med en vandring på sensommaren, kanske på Norra Älvstranden.
Text och bild:
Leif Montell
………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….