Allting har ett slut och efter sex år som ordförande för Västsveriges journalistseniorer bestämde sig Lasse Dimming för att nu fick det räcka.
Och det var jag, Carin Linnér, som fick förtroendet att axla hans mantel, vilket knappast kommer att bli en enkel uppgift. Lasse äger nämligen framför allt en social genialitet, som jag tror få kan leva upp till. Men jag får göra så gott jag kan.
Själv valdes jag in i VJS styrelse för tre år sedan och jag tycker faktiskt det varit roligt hela tiden. Vårt syfte är ju att ordna trevligheter för våra medlemmar ─ och vad kan vara mer positivt än det?
Jag känner en hel del av våra cirka 400 medlemmar, men långt ifrån alla, så här följer en liten presentation av mej, så att ni vet vem som nu är “högsta hönset” (och ja, jag använder det uttrycket för jag är faktiskt föreningens första kvinnliga ordförande ─ och var dessutom på 70-80-talet en aktiv del av GT:s “kvinnomaffia” Hönsamaros).
Men om mej alltså: Jag föddes 1950 i Nyköping och hann med att bo i Ljungby och Kalmar innan jag 1969 kom in på journalisthögskolan i Göteborg. Fast jag ville ju inte alls till Göteborg utan till Stockholm och grät en hel dag över min otur ─ för “Göteborg hade farliga hamnkvarter och jättedåligt väder”…
Och bara några veckor efter jag flyttat in i en studentkorridor i Nya Masthugget kom den berömda stormen -69. Det tog flera timmar innan jag fick klart för mig att detta inte var göteborgskt normalväder!
Nåväl, de farliga hamnkvarteren ─ om de nu fanns ─ lyckades jag undvika och jag lärde mig älska den här stan. Men inte ens på den tiden var det jättelätt att få jobb här, så några vikariat förde mig både till Malmö och Karlstad och så småningom till fast jobb på Smålands Folkblad i Jönköping.
I maj 1973 fick jag jobb som morgonredigerare på GT, som då låg på Postgatan. Hamnkvarteren hade jag lyckats undvika, men gamla Nordstan var väl inte heller att leka med. Det hände mer än en gång när jag kom stapplande vid 5-tiden på morgonen att jag fick kliva över någon uteliggare på vägen upp till redaktionen.
Men GT var en utomordentligt trevlig arbetsplats och jag blev kvar där i alla år tills jag i november 2011 valde avgångsvederlag framför flytt till Expressens stockholmsredaktion. Jag började som morgonredigerare och slutade som nattredigerare, men däremellan hann jag med att vara reporter, moderator på webben, webbreporter samt personalansvarig i ett 15-tal år, tidvis för båda Expressens dottertidningar GT och KvP.
Fem år, 1985-89, var jag ordförande för GT:s journalistklubb och hann under den perioden med att vara kongressombud ett par gånger och medlem i SJF:s förhandlingsdelegation ett år.
Mer? Jag har en son med fru och två barn i Göteborg och en son med sambo och katt i Stockholm. Och jag är, precis som Lasse Dimming, gaisare. Ni hittar mig på Gamla Ullevi på ståplats varje hemmamatch!
Fast allra helst hoppas jag förstås att vi kommer att ses på VJS olika arrangemang framöver.
Carin Linnér
Ordförande VJS