Hänt 2023

Vi kom, vi åt, vi umgicks …och önskade varandra God Jul

Göteborg bjöd på verkligt vinterväder när Västsveriges Journalistseniorer, VJS, för tredje gången i ordningen samlades till klassiskt julbord med maritim känsla ombord på S/S Marieholm.

Vi var nästan 50 personer som hörsammat inbjudan till årets julbord. Tidigare år har vi fått hålla till i den aktre salongen, men där var det upptaget i år. Därför blev det att samlas i den främre salongen, vilket innebar att vi hade betydligt närmre till baren.

I vanlig ordning samlades vi för lite mingel med ett glas glögg innan det var dags inta platserna kring de dukade borden. Välkomstord uttalades innan det blev rusning till grytorna. Fast i ärlighetens namn var det välfyllda skålar med olika sorters sill.

Självklart fanns lax i olika former liksom både kallskuret, prinskorvar, köttbullar och revbensspjäll. Jansson frestade oss också med sin närvaro och självfallet avslutades kalaset med lite risgrynsgröt innan allt sköljdes ner med en kopp kaffe.

Årets underhållning bestod i år av ett knippe nubbevisor som vår kassör föredömligt satt samman och han ansvarade även för att vi testade vår sångförmåga.

Text o bild:
Leif Montell

—————————–

Ola trotsade mamma – så blev fotbollsnörden skidskyttekommentator

Hade mamma Carin fått bestämma hade vi aldrig gästats av Ola Bränholm från SVTs sportredaktion.

– Hon tyckte inte mitt val att gå media på gymnasiet var det bästa valet.

Nu följde som tur var sonen Ola inte mamma Carin Linnérs råd utan gick medielinjen på Angeredsgymnasiet, fick göra praktik på SVT och radion i Göteborg och fortsatte sedan sin medieutbildning i Piteå, omvittnat bra lärosäte för blivande journalister.

Om detta och mycket annat hann Ola berätta för det 20-talet pensionerade murvlar från VJS och SR/SVT:s pensionärsklubb som sökt sig till Haga församlingshem denna gråkalla novemberdag.

Ola kom nästan direkt från skidskyttarnas säsongsstart i Idre och inledde med några filmglimtar från den nyligen visade serien ”Bäst när det gäller”, som i år handlade om skidskyttelandslaget. Just den grenen har blivit Olas favoritgren att bevaka.

– Trots att jag egentligen är fotbollsnörd och Gaisare, erkände han.

Att han är Gaisare kan möjligen bero på modersmjölken. I dag kommenterar han skidskytte ihop med Björn Ferry, en person han hyser stor respekt och beundran för.

Varför blev då skidskytte så otroligt stort? En stor del av detta menar Ola är att Internationella skidförbundet sålde TV-rättigheterna till de kommersiella bolagen. Skidskytteförbundet hade i det läget tecknat långtidskontrakt med EBU som hanterar de publika kanalerna. Lägg därtill att skidskytte är en TV-mässig sport. Att vi i dag saknar namn i de alpina grenarna bidrar också till att skidskyttet nu är det som dominerar i Vinterstudion.

Ola hann också med att ta upp jämställdhetsfrågan. SVT-sporten har en medveten policy att lyfta fram även kvinnorna inom idrotten. I de mätningar som görs bland de stora bolagen kan Sveriges Television skryta med att visa 44 procent kvinnlig idrott.

– Att nå total jämlikhet om 50 procent vardera gagnar ingen, menar Ola. Det blir bara konstruerat.

Fick vi då höra något skvaller? Nej, faktiskt inte, vilket kändes riktigt skönt. Det berättar att idrottarna kan lita på Ola och det han upplever ihop och med dem.

Och han ser fram mot ett svenskt vinter-OS 2030, men först väntar Vinterstudion och skidskyttet från Östersund.

Text och bild:
Leif Montell

—————————

Bildextra: VJS 50 år – en fest att minnas

Vi kom, vi sågs, vi festade – för att nu travestera det berömda uttalandet Julius Caesar en gång fällde. Fast han festade inte, han segrade.
Vi festade och det rejält, vi nästan 70 deltagare, alla i vår bästa ålder.

Det blev en mycket lyckad fest när Västsveriges Journalistseniorer (VJS) firade sin 50-åriga existens i GTS Konferens & Festlokal i hjärtat av Göteborg.

VJS kom till efter ett förslag på Västra Journalistföreningens årsmöte 1972. Då beslöts att tillsätta en arbetsgrupp bestående av Torsten Wassén, Frank Eriksson och Hilding Elg för att dra upp riktlinjerna för en sektion P, som i pensionär, inom Västra.

Sagt och gjort, trots en del sjukdomsfall, sektionen bildades och hette under många år bara Sektion P, men 1993 gjordes en namnändring och vi kom att heta det vi heter i dag: Västsveriges Journalistseniorer.

Föreningen har nu nästan 400 medlemmar. Alla hade inte möjlighet att komma på festen onsdagen 18 oktober, men vi blev trots en del avhopp i sista stund (sjukdom) nästan 70 personer.

Vi bjöds lite god bubbel vid ankomsten och kunde sedan till bords njuta av en mycket god förrätt bestående av husets hummersoppa med fänkål och räkor. Till varmrätt serverades apelsinglacerad kyckling med potatis- och fetaostkaka, rostad tomat samt rosmarinsås. Till efterrätt blev det chokladfondant med hallonmousse och jordgubbar samt en avec till kaffet.

Vi hann dessutom med en quiz skapad av Carin Linnér och Lars Bred på temat 1973. Tävlingen var uppdelad i två omgångar, den första mellan varmrätt och efterrätt, den andra till kaffet. Som bäst kunde man få 21 poäng, vinnande lag skrapade ihop hela 18 och belönades med valfri dryck i baren. Fiffigt nog var lokalen dukad med bord för sex personer varför varje bord utgjorde ett lag.

Vid lämpliga tillfällen bjöds på musikunderhållning av gruppen RASP, namnet kommet av verktyget med samma namn, bestående av Sven-Erik Lindblom, Kaj Dannberg, Calle Hagman och Lennart Engström.

Hölls det då något högtidstal undrar vän av ordning? Nej, det gjorde det inte, inte mer än att ordförande Leif Montell hälsade alla välkomna och kort gav en återblick över föreningens historia samt passade på att gratulera en av föreningens medlemmar, tecknaren Ulf Sveningson, som dagen till ära passade på att fylla 80 år. Under många år gladde han föreningens medlemmar med sina teckningar till de årliga programbladen, som han också gjorde layouten till.

VJS firade när föreningen fyllde 40 år och följer vi den traditionen är det dags igen om tio år med ett 60-årskalas.

Njut nu av Stefan Samuelssons bilder från festen och se hur många ni känner igen. Klicka på bilderna för att se dem i större storlek!
Text: Leif Montell
Foto: Stefan Samuelsson

—————————

Göteborgskoloristerna vågade ta ut svängarna – VJS-arna njöt av färgprakten

Samma år som jag föddes dog begreppet Göteborgskoloristerna ut. Som tur är finns deras verk kvar och just nu visas en imponerande samling på över 200 verk upp på Göteborgs Konstmuseum.

76 år efter att begreppet dog ut var vi 18 förväntansfulla VJS-are som samlades i entrén till konstmuseet för att få en guidad visning av den pågående utställningen Den underbara färgen, Göteborgskoloristerna i nytt ljus.

Vår guide Anna-Lena tog oss först upp till sjätte våningen. För att ge bakgrunden till begreppet Göteborgskoloristerna visade hon på ett verk av Carl Kylberg, båten i en färgsprakande komposition som inte har det traditionella blågröna havet och dito himmel. Inspirationen att våga släppa loss färgerna hade Kylberg, Tord Bjurström och samtida fått genom studier i Frankrike där Matisse och Chagall var inspiratörer.

Bjurström var lärare på Valands konstskola 1920-29 och påverkade eleverna där och uppmuntrade dem att gå till konstmuseet och studera de verk man hade av de nya franska konstnärerna. Det var främst färgspråket som satte sin prägel på gruppen av konstnärer som kom att kallas för Göteborgskoloristerna. Men också att de vågade ta ut svängarna i sitt bildspråk. Det behövde inte vara exakta avbildningar.

Kännetecknande är också att många verk inte alltid kan upplevas som helt färdiga. Anna-Lena tog oss med på vandring runt utställningen och gjorde stopp vid några av de kanske mindre kända namnen. Framför allt är det fyra konstnärsnamn som är starkt förknippade med göteborgskolorismen och det är Inge Schiöler, Ragnar Sandberg, Åke Göransson och Ivar Ivarsson. Men det finns ett tiotal till, bland annat två av Evert Taubes systrar, Karin Parrow och Märta Ivarsson, gift med Ivar Ivarsson.

Den guidade visningen tog för vår del fasta just på de lite mer okända namnen bland Göteborgskoloristerna, liksom de kvinnliga. Vi insåg snabbt att vi hade kunnat tillbringa åtskilliga timmar, gärna med vår kunniga guide. Men visningarna är tidsbegränsande. Å andra sidan går det utmärkt att stanna kvar efteråt och gå runt i lugn och ro och läsa om konstnärerna och deras verk på informationstavlorna.

VJS har bokat ytterligare en visning, torsdag 14 september. Den är i nuläget fulltecknad. De positiva reaktionerna gör att de kanske kan bli fler guidade konstrundor på Göteborgs Konstmuseum i framtiden. Museet har flera temavisningar av sina samlingar som känns mycket spännande.

Text och foto: Leif Montell

—————————

Försommarmys i Askim

Så blev det av till slut, besöket i koloniområdet vid Askimsviken. Förra året satte vädret stopp. Det var på vippen i år med, men av motsatta skäl. Vi hade högsommarvärme och klarblå himmel.

Vi blev ett dussin deltagare totalt som tog buss 93 från Frölunda torg till linjens ändstation, Hults by. En liten kort promenad och vi befann oss vid områdets början med Askimsviken som en vacker fond i söder.

Dagens värd, Anki Raun, berättade om områdets början.

Allt tog sin början med vild camping i början av förra seklet. Efter hand tog tältande barnfamiljer över och i man bodde i sitt tält där hela sommaren. 1939 bildades så Tältföreningen Askim, TFA, och det började styras upp och skapas ordning och reda.

Efter kriget fick tälten trägolv och de förslagna ersatte tältduken med vita masonitskivor. Det fick till följd att folkhumorn döpte campingen till Vita staden. På den här tiden skulle ”stugorna” monteras ner varje höst, för att sedan monteras upp igen på vårkanten.

TFA kom med tiden att heta Göteborgs Fritidsförening Askim, GFA, och heter så än i dag. Området växte och fick tillsynsman och det skapades regler. Medlemmarna, som från början varit 184, växte till att i dag omfatta 545 stugor fördelade på fem områden.

I dag arrenderar man sin jordplätt på vilken det står en stuga och föreningen har tillhandahållit byggsatsen till huset, vilket gör att de alla ser ganska lika ut, även om det förekommer viss snickarglädje. Föreningen har bestämt vilka färger som får användas.

Området har egen badplats, Marviken, liksom en egen festplats och båthamn. På festplatsen ordnas danser men framför allt är det midsommarfirandet som är sommarens höjdpunkt. 1958 bildades en båtsektion och en båthamn anlades.

—————————

En rejäl dos Lisebergshistoria – och mycket nytt: Flumride kvar i alla fall fem år till

I strålande väder gjorde ett glatt gäng VJS-are Liseberg under sakkunnig ledning en majdag när bara vi och parkens egen personal var där. Det blev inga provåkningar, men vi fick oss desto mer Lisebergshistoria till livs.

Ciceroner och värdar var parkens kommunikationschef Mårten Westlund samt historikern Patrik Källström, som i dagarna kommer ut med boken om Lisebergs historia.

Det var ett verkligt lyckokast att ha med Patrik på rundvandringen, för även om han var för ung på den tiden när de flesta av oss VJS-are rände på Liseberg som mest hade han mycket kunskap att förmedla.

De flesta av oss som deltog från Västsveriges Journalistseniorer (VJS) är runt de 70, några lite yngre, en del lite äldre. Och vi minns har det såg ut då, på 50- och 60-talen när vi kanske var där som mest. I dag är vi där med barnbarn och minns.

Och det är mycket som inte är sig likt sedan vi själva var i tonåren. Strax efter gamla huvudentrén, nu Norra Entrén, låg tidigare dansstället Pop In, idag byggarbetsplats för Västlänken. Allt dolt bakom ett rosa plank.

— Den rosa förgen har alltid varit Lisebergs färg, berättade Mårten Westlund. Orsaken ska ha varit att när parken invigdes 1923 ville man ha en färg som förstärkte intrycket av sol.

Vilket nog var en bra idé då antalet soldagar under öppningsåret var minst sagt skralt..

Ganska snart efter att man kommit in i parken via Norra Entrén passerar man de två äldsta byggnaderna på Liseberg, Landeriet och Värdshuset, båda från 1700-talet.

Till vänster om Värdshuset ligger Stora scenen där bland andra Lotta på Liseberg håller till. I de här områdena låg också tidigare Konserthallen, platsen där Albert Einstein 1923 höll sin Nobelföreläsning. Vem tänker på sånt när man går runt i en av Europas bästa nöjesparker?

— Vi ligger faktiskt på andra plats, berättar Mårten Westlund stolt, bara Europapark i Frankfurt klassas som bättre.

Då har Patrik redan hunnit berätta om var linbanan från Götaplatsen till nöjesfältet låg när allt började för 100 år sedan. Linbanan blev en kortvarig historia. Radiobilarna däremot en seglivad attraktion. Faktiskt den äldsta på Liseberg. Fast varför det heter radiobilar är det ingen som vet. Inte ens historikern Patrik. Att de funnits sedan 1927 vet han däremot.

Berg- och dalbanor har Liseberg hunnit avverka några stycken. Många av oss äldre minns gamla Bergbanan, med den har sedan ersatts av Super 8:an, Balder, Hang Over, Loopen och några till.

På 80-talet tog Liseberg klivet över Mölndalsån och expanderade ”På andra sidan”, som området kom att döpas till. Här fanns lustiga huset och annat.

— Vi har faktiskt ett område kvar på andra sidan som vi kan expandera på i framtiden, berättade Mårten vidare.

Det senaste som tillkommit på nöjesparken, som varje år lockar nästan tre miljoner besökare, är hotellet vid Södra Entrén, Grand Curiosa Hotell, värt ett besök bara det.

— Vi investerar runt 1,5 miljard i hotell och det nya Waterland där, fortsätter Mårten. Väl värda investeringar då allt vi gör betyder ökade inkomster för hela Göteborgs turistnäring.

Liseberg har i dag tre säsonger. Sommaren, Halloween och Julen. Med satsningen på Waterland förlänger man säsongerna ytterligare. Och pandemin har lärt nöjesparken att inte fylla parken till bristningsgränsen med besökare. Därför jobbar man med att styra om publikströmmen.

— Ta hellre barn och barnbarn på ett Lisebergsbesök en tisdag än en lördag, påpekar han. Då slipper ni trängas och stå i kö.

Så var det det här med attraktionen Flumeride. Rubrikerna talade om att 2023 var sista året för den attraktionen.

— Det som hänt är att vi under de kommande fem åren ska utreda Flumerides framtid, berättar Mårten Westlund. Det kan bli en renovering, det kan bli något helt nytt, men vi vet inte än. Om fem år vet vi. Men den är kvar de närmsta åren!

Det blev en riktigt givande och trevlig eftermiddag på Liseberg och säkert inte årets sista. Seniorpass för oss pensionärer kostar bara en hundring men ger fri entré under hela året.

Text o bild: Leif Montell

—————————

God uppslutning när VJS valde ny ordförande – men ingen gäst

Är det någon vits med Mikael Hermansson?

Frågan börjar bli berättigad. Två gånger har nu VJS haft Mikael på programmet. Två gånger har han tvingats ställa in sitt föredrag om sin bok ”Är det någon vits med Göteborg?”.

Första gången, vid julbordet 2022, blev han sjuk. Andra gången, vid VJS:s årsmöte 23 mars, bar det sig inte bättre än att han krockade på väg till årsmötet. Som tur är klarade sig Mikael bra, värre var det med bilen. Och då sprack tidsschemat. Det får bli en tredje gången gillt, någon gång framöver.

Årsmöte blev det dock, under god tillslutning. Hela 25 medlemmar hade trotsat trist göteborgsväder och letat sig till Café Beda i Haga församlingshem. Mötet inleddes som sig bör med en go’fika, dvs kaffe och gott wienerbröd. Ett och annat intressant samtalsämne hanns med innan Carin Linnér knackade pennan i bordet och förklarade årsmötet 2023 öppnat. Genast lade sig tystnaden över lokalen och en och annan följde uppmaningen, att leta upp dagordningen i sin smarta telefon. Dagordningen och övriga möteshandlingar fanns utlagd här på föreningens hemsida.

Årsmötet skulle komma att präglas av vissa förändringar. Carin, som varit föreningens ordförande sedan årsmötet 2018, hade avböjt omval, men kunde acceptera att som ett sista ordförandeuppdrag, leda årsmötet. Snabbt och säkert lotsade hon därför årsmötesdeltagarna genom dagordningen. När det väl var avklarat hade Västsveriges Journalistseniorer, VJS, fått en ny ordförande i Leif Montell.

Samtidigt ska sägas att årets valberedning haft ett ganska lätt arbete. Den nyvalda styrelsen innehåller egentligen inga nya namn, bara att ledamöterna bytt ansvarsuppgifter. Så är Eva Heyman fortfarande vice ordförande, Björn Hansson fortsätter som kassör, sekreterarposten fylls nu av Kersti Raind, som likt Björn Beckman tar steget upp från att vara suppleanter i styrelsen, till att bli ordinarie.

Styrelsen i övrigt ser ut som följer: Lars Bred och Anki Raun, ledamöter, samt Carin Linnér och Börje Andersson, suppleanter. Revisorer är Hans Burell och Bengt Carlsson, där Sören Edgar nu äntligen fått lämna ansvarsuppgifterna bakom sig, efter att i många år varit aktiv i föreningen. Alla är numera valda på ett år, precis som valberedningen, som också den blev omvald. I den ingår Anders Johansson, Åke Lundgren och Thomas Odén.

I övrigt kan från årsmötet rapporteras att VJS åter skänker 10 000 kronor till Ukraina, dels till UNHCR, dels till hjälpfonden för ukrainska journalister. VJS har tidigare skänkt pengar vid två tillfällen.

En uppmaning: Vik onsdagen 18 oktober för den jubileumsfest som VJS planerar hålla då. Orsaken är att det är 50 år sedan beslut togs att bilda en pensionärsförening för gamla murvlar i Västsverige. Lokal är preliminärbokad. De närmare detaljerna återkommer vi till.

Under våren planeras också för studiebesök på nya Sjöfartsmuseet, en guidad rundtur i kvarteren runt Kvarnbyn i gamla Mölndal (Mölndals Kråka), en guidad rundvandring på Liseberg när där inte är proppat av vanliga besökare och om vädret är med oss kanske det blir ett besök i en koloniträdgård. På planeringslistan finns också en utlandsresa under 2024. Kom gärna med förslag på resmål.

I vanlig ordning läggs information om aktiviteter ut här på vår hemsida, på Facebook och självfallet via mejl.

Leif Montell

Här finns årsmöteshandlingarna >>

—————————-

Malin Fahlén: Tålamod bakom BK Häckens framgångar

BK Häcken byggdes inte på en dag. Men för att vara så framgångsrik är den faktiskt en väldigt ung förening – som dessutom inte skäms för att jämföra sig med både Manchester City och Barcelona.

Ett 25-tal journalistseniorer fanns på plats när Malin Fahlén, tidigare sportjournalist och nu kommunikationschef och vice klubbchef i BK Häcken, besökte oss den 2 mars för att berätta hemligheten bakom lagets framgångar på senare år. Och förstås ge oss bitar av föreningens historia.

De tre alliansklubbarna GAIS, IFK och Öis bildades alla runt förra sekelskiftet. Men BK Häcken såg dagens ljus först 2 augusti 1940, då ett gäng varvsarbetare startade ett lag som man ville döpa till BK Kick, men det namnet var upptaget och eftersom de alltid sa ”vi ses vid (kastanj)häcken och spelar lite” fick det bli namnet. Man tänkte sig att spela i grönt och vitt, men på Sportjohan fanns bara gulsvarta matchställ inne, så då fick det bli så.

Men nu handlade det ju också om att få in pengar och idéer saknades inte. Man startade en folkpark, var med och driva Pusterviksteatern och hade stora förhoppningar på sina hopfällbara husvagnar! Problemet var bara att när de skulle presenteras på motormässan i Tyskland lyckades ingen fälla ut vagnen…

Och 1975 föddes den verkliga kassakon, Gothia Cup, som man först startade tillsammans med GAIS och tidningen Arbetet. Från början var det ingen större ekonomi i det men idag lockar det 1600 lag från ett 70-tal nationer, totalt 35.000 spelare plus i många fall familjer (totalt 50.000 människor) till Göteborg.

Och självklart är pengar oerhört viktiga i dagens fotboll. Numera är spelarförsäljningar väl så viktiga för BK Häckens ekonomi, men det gäller också att använda pengarna på rätt sätt och tänka långsiktigt, samtidigt som klubben försöker bibehålla öppenhet och familjär stämning.

– Ibland kan det vara viktigare att satsa på organisationen än på en ny dyr vänsterback, menar Malin och fortsätter:
– För drygt tio år sen beslutade vi att dels satsa på vår ungdomsakademi och på faciliteter. Vi byggde en fantastisk träningsanläggning och vi fick kommunen att satsa på att bygga Bravida arena. Det är saker som visar för våra ungdomar att man kan komma långt inom fotbollen även om man bor i Göteborg.

– Från att ha varit ett jojo-lag har vi nu spelat i allsvenskan konstant sedan 2008. Och vid årsskiftet 20/21 tog vi över damlaget Kopparberg, som också tillhör det absoluta toppskiktet i Sverige.

Och det är där jämförelsen med Manchester City och Barcelona blir relevant. För alla tre lagen har både ett damlag och ett herrlag som kvalar till Champions League i år!

– Men vi får inte glömma vilka vi är. Hittills har vi klarat av att ha tålamod, att sätta en fot framför den andra och inte ta alldeles för stora steg, säger Malin Fahlén.

Text: Carin Linnér
Foto: Stefan Samuelsson

Fler bilder från träffen med Malin Fahlén: