Hänt 2024

Avtackade vid annorlunda årsmöte

Varför inte prova något annorlunda tyckte vi i styrelsen för Västsveriges Journalistseniorer – VJS. Alltså bokade vi årets årsmöte i samma hus som vi höll vår 50-årsfest, GTS Konferens & Festlokal.

Anledningen var rätt simpel: vi slapp att själva ta hand om den planerade förtäringen i samband med mötet.

Av den anledningen var vi ett 30-tal personer som samlades måndag 18 mars för att på knappa timmen hålla årsmöte innan vi fick oss en massa spännande kunskap till livs av professor Ingela Wadbring!

Ordföranden, Leif Montell, hälsade välkommen och lämnade raskt över ordförandeklubban till Börje Andersson då föreningens ordinarie sekreterare var sjuk. Pennan sköttes sedan av Leif, som efter att föreningens ekonomi under 2023 redovisats och befunnits vara god samtt föreningens verksamhet varit tämligen livlig av verksamhetsberättelsen att döma, blev omvald som VJS ordförande under 2024 liksom stora delar av den avgående styrelsen.

Nya i VJS styrelse för 2024 blev Lis Hellström Sveningson som ordinarie ledamot och Ulf Caresten och Lasse Råde som suppleanter. Lämnade styrelsen gjorde Carin Linnér, Börje Andersson och Anki Raun.

Länk till protokollet och verksamhetsberättelsen >>

Nämnde jag att den avgående styrelsen beviljades ansvarsfrihet? Men det gjorde den. Och årsmötet följde en tradition som började med det ryska anfallet mot Ukraina. Årsmötet beslöt skänka bidrag om 5 000 kr till vardera UNHCR och SJFs fond för ukrainska journalister samt nytt i år, 5 000 kr till Reportrar utan Gränser med anledning av striderna i Gaza.

Det fick avsluta själva årsmötet och vi lämnade glatt över ordet till Ingela Wadbring som inledde med att ge oss en genomkörare av läget i det svenska medielandskapet. Det tog inte lång stund för oss att inse att den värld med papperstidningar och etermedia som de flesta av vuxit med och jobbat i, den finns knappt längre.

Det tog 100 år för papperstidningen att bli en etablerad nyhetsplattform. Det tog två år för de smarta telefonerna att bli etablerade.

Den nya styrelsen kommer att presenteras mer utförligt på vår hemsida  inom kort. Kanske ska vi också försöka få er att hitta både till hemsidan, men också till den slutna Facebook-grupp VJS har. Den kan användas av er VJS-are om ni vill hitta på något som inte vi i styrelsen arrangerar.

Leif Montell
Ordförande VJS – Västsveriges Journalistseniorer

Foto: Stefan Samuelsson

——————–

Uppskattat besök av mångsysslande professor

Årsmötets gäst Ingela Wadbring hann med att hålla två mycket uppskattade föredrag för oss 30-talet VJS:are som hade samlats.

Alingsåsaren Ingela Wadbring är professor i medieutveckling och journalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Först bjöd hon på axplock ur ”Det svenska medielandskapet”, som numera är namnet på den klassiska bok som Stig Hadenius och Lennart Weibull gav ut från början, den som först hette ”Press, radio och tv” och sedan ”Massmedier”.

Nu kommer den 17:e upplagan, med Ingela Wadbring som medförfattare. Fokus ligger på  kampen om opinionsbildningen och journalistiken.

— Kanske är det sista upplagan som utgår från traditionella medier, sa hon.

Mycket har förändrats. Det finns till exempel inte längre några klara gränser mellan skriven text, radio och tv. Och de sociala medierna har en given plats i det här sammanhanget sedan flera år tillbaka.

Ingela kom bland annat in på så kallad plattformslogik, att allt är mätbart och inget är beständigt — en självklarhet för dagens unga.

— Kidsen har sin främsta nyhetsinhämtning på TikTok, konstaterade hon krasst.

Undersökningen Mediebarometern från 2022 visar detta svart på vitt. 15-24-åringar lägger cirka 130 minuter om dagen på sociala medier, 65-85-åringar knappt 30 minuter. För tablåbelagd tv och direktsänd radio är förhållandet ungefär tvärtom.

En av förra valrörelsens viktigaste mediehändelser för unga väljare var influencern Margaux Dietz partiledarutfrågningar på Youtube.

— En spännande utveckling, sa Ingela Wadbring.

Finns det då något hopp för de traditionella medierna och dess journalister? Jodå, enligt medieprofessorn, som pekade på att mediernas viktigaste roll i demokratin alltmer är att granska. Att informera och att vara forum för debatt står inte längre lika högt upp på dagordningen.

— Bara mediehus kan hålla igång kontinuiteten i granskandet, sa Ingela Wadbring.

Dessutom förutspådde hon att det kanske framöver ännu mer än tidigare kan behövas redaktioner som har kompetens att bedöma vad som är sant och falskt, med tanke på dagens flöde av ”fake news” och risk för AI-manipulerade nyheter.

En av Wadbrings avslutande reflektioner var att nyhetsjournalistiken kommer att fortleva men inte prägla samhället på samma sätt som idag. Det finns en risk för ett större gap mellan en medveten elit och övriga.

Hur journalistiken ska finansieras är förstås en stor och avgörande fråga. Ingela Wadbring kom även in på det nya mediestödet som ingen ännu vet exakt hur det faller ut. Klart är att fokus har flyttats från företag och opinionsbildning till medborgare och lokala nyheter.

Förlorare blir främst andratidningar och nationella tidningar. Nedläggningar är att vänta, enligt medieprofessorn.

Hon gör konst av luffarslöjd

Efter fikapausen och mingel var det dags för Ingela Wadbring att berätta om sin trådkonst. Hon gick första kursen i luffarslöjd för 20-25 år sedan.

– Det har nog alltid funnits en ådra i mig att jobba med något annat än akademin, något med händerna, berättade hon för VJS:arna när medieföredraget var avklarat.

– Sedan började jag laborera med det efter några år, tillade hon.

Det man behöver är tråd och tänger, plattång, rundtång och avbitare.

Det kallas luffarslöjd många av de luffare som förr vandrade omkring på vägarna tillverkade vardagsföremål i järntråd, som de gav i utbyte för ett mål mat eller en övernattning i någon gård. Det var ofta saker till hushållet, som underlägg till kaffepannan, brödkorgar och ljusstakar.

Ingela Wadbring har utvecklat sin egen form av luffarslöjd, ett skapande som snarast kan kallas trådkonst.

Hon använder koppartråd, aluminiumtråd och järntråd, såväl ståltråd som rostfri och galvaniserad tråd.

– De är olika i sin konsistens.

– Jag måste alltid ha handskar på mig.

Men hon har också andra hjälpmedel för att kunna forma de långa metalltrådarna hemma i ateljén utanför Alingsås.

– Jag har en man som är en fena på att göra de verktyg jag behöver.

Hon frågade sig var gränsen går mellan att vara konstnär, konsthantverkare och slöjdare.

– Det känns lite förment att kalla sig konstnär.

Men många av hennes skapelser får ändå med rätta betecknas som konst. Favoritfiguren är träd.

– Det är en form som jag tycker mycket om. Det är något vackert över träd som jag fastnat fullständigt för.

Ofta sätter hon in ett träd, ibland tillsammans med en gunga, i en lagom sliten ram. VJS:arna fick se flera exempel på Ingelas verk, allt från sådana inramade träd till smycken. Till sommaren ställer hon för övrigt ut i Strandverket på Marstrand.

Den energiska medieprofessorn har också provat på annat skapande. Just nu är det abstrakt landskapsmåleri som gäller. Men allra roligast är att skriva romaner, förklarade hon för oss. Hennes tredje relationsroman, med titeln Livet ut, har nyligen lanserats.

Text och foto: Stefan Samuelsson

——————–

30-tal trotsade stormen för att lära mer om Göteborg under kriget

Göteborg, liksom övriga Sverige, låg ju försvarslöst när andra världskriget bröt ut. I stället för tyska soldater dök det upp tyska spioner. Och brittiska spioner och amerikanska spioner.

Röhsska museet blev centrum för den svenska underrättelseverksamheten i stan. Till Göteborg kom även en stor mängd flyktingar från Danmark och Norge. Från Göteborg exporterades SKF:s kullager till Tyskland vilket inte var så populärt hos de allierade.

Detta och mycket mer redogjorde historikern Lars Hansson för då han besökte journalistseniorerna den 23 februari.

Lars Hanssons nya bok Göteborgs under krigshot skulle snart komma ut. Så författaren kunde berätta en del om innehållet.

Några av dem som anmält sig till mötet hade lämnat återbud på grund av stormen som lamslog delar av tågtrafiken. Ändå kom ett 30-tal seniorer för att lära mer om den storm andra världskriget innebar.

VJS-medlemmen och kulturjournalisten Anne Brügge passade på att prata om sin bok om Ingrid Wallberg, en av Sveriges första kvinnliga arkitekter som satsade på funktionalismen. Hon har bland annat ritat funkisvillor i Örgryte i Göteborg. Anne Brügge planerar för ett nytryck av boken i höst.

Text: Börje Andersson
Foto: Bror Augustsson

——————–

Anders Malmsten om Stampens kritiserade tidningsköp: ”Inte så dumt tänkt”

Han kommer med en färsk hälsning från Peter Hjörne, lotsar oss genom en rad avgörande tidningsaffärer och ger till slut en trots allt någorlunda positiv framtidsbild för svenska dagstidningar.

Medieanalytikern Anders Malmsten har djupdykt i landsortspressens haveri under 2010-talet och skrivit boken Press Stopp, utgiven 2022. Hans besök hos Västsveriges Journalistseniorer och Svensk Mediehistorisk Förening lockar ett 30-tal åhörare till Haga församlingshem denna soliga tisdag i januari 2024.

Han tar dock avstamp i en fredagskväll för nästan 49 år sedan, närmare bestämt den 30 maj 1975. Då hade Nerikes Allehandas ägare Johan Ljung överraskande bestämt sig för att sälja NA samt Motala Tidning och Bergslagsposten.

– Allt har sin upprinnelse i den här stunden, säger Anders Malmsten och håller upp ett foto på Johan Ljung tillsammans med den liberale chefredaktören Anders Clason och en reporter utanför NA-borgen i centrala Örebro.

Anders Clason agerade snabbt för att tidningen skulle förbli liberal. Han ringde till såväl folkpartiledaren Gunnar Helén som statsministern Olof Palme och centerledaren Thorbjörn Fälldin.

Jämfört med affärerna i branschen på senare år skedde det på anmärkningsvärt hög nivå.

– 2018 säljs hälften av Sveriges dagstidningar på ett halvår och ingen reagerar, konstaterar Anders Malmsten.

Det blev Göteborgs-Posten och fem andra liberala tidningar, bland andra VLT i Västerås, som tillsammans med den liberala Stiftelsen Pressorganisation köpte NA. När Stampen 2003 köpte in sig i, och säkrade kontrollen över, VLT var det ett steg mot att skapa en stor mediekoncern som inte styrdes från Stockholm.

Anders Malmstens slutsats är att flera olika orsaker samspelade till den djupa krisen på 2010-talet och till att flera koncerner tvingades ta in norska ägare.

– Ingen förutsåg nästan någonting av det som skulle hända, inte förståsigpåarna heller, inte hur det skulle ske, säger han till de församlade VJS:arna och mediehistorikerna.

Han pekar bland annat på att finanskraschen 2008 kom vid sämsta tänkbara tidpunkt för kraftigt belånade Stampen. Lågkonjunkturen medförde, precis som nu, att annonsmarknaden dök.

Att Stampen och Mittmedia inte klarade sig på egen hand medan Bonnier gjorde det beskriver Anders Malmsten som tajming och tur samtidigt som han kritiserar Stampen och Mittmedia för misskötsel. Den som vill sätta sig in i alla turer och dessutom läsa mer om Gota Media ocn de andra tidningskoncernerna kan med fördel läsa hans bok.

Den främsta orsaken till dagspressens kris var dock att annonsörerna inte kom tillbaka som de brukade när konjunkturen vände uppåt igen 4-5 år senare.

Då hade Facebook etablerat sig ordentligt och tillsammans med Google tog teknikjättarna alltmer av annonserna. Dagstidningarnas affärsmodell slogs sönder.

Åhörarna i församlingshemmet nickar igenkännande. Flera av dem jobbade på G-P vid den tiden.

Ett annat betydelsefullt årtal är 2005, kanske det mest avgörande för den kommande omvandlingen av Tidningssverige. Då bjöds tio centertidningar ut till försäljning. ”Alla” ville köpa och Stampen segrade återigen, tillsammans med Mittmedia och VLT.

Ytterligare två år senare, 2007, hade Stampen, helt eller delvis, fått kontroll över 20 dagstidningar. Stampen var störst i landet, till och med större än Bonniers, och tog på sig rollen, menar Malmsten, att stärka och samordna dagspressen även om man visste att det också innebar en stor risk .

2007 var den svenska pressens annonsintäkter rekordstora, men tiderna blev som bekant mycket sämre och i april 2019 sålde familjen Hjörne Stampen till norska koncernen Polaris Media, vars största ägare är Schibsted och näst största är värmländska NWT-gruppen.

Bonniers hade för övrigt försökt köpa Stampen, men fått nobben.

Vd:n Tomas Brunegård och ägaren Peter Hjörne fick utstå hård kritik för att ha gjort dåliga affärer och inte begripit vart utvecklingen var på väg. Anders Malmsten hävdar att den beskrivningen inte stämmer.

”Det var inte så dumt tänkt att köpa upp dagstidningar 2005”, skriver Malmsten i sin bok och fortsätter lite längre fram:

”Det är inte heller så att famösa aktieutdelningar och bonusar under nedgångsåren var så höga att de hade någon egentlig betydelse. Och det stämmer absolut inte att de som gick under hade missat att digitaliseringen var på väg att stöpa om branschen.”

Men Stampen och Mittmedia gjorde ändå en del fel, enligt Malmsten.

”De klarade inte att genomföra vad de hade föresatt sig på ett klokt sätt; de tog båda sig an bördor som de till slut inte förmådde bära”, skriver han.

Strax innan kaffet och åhörarnas många frågor säger Anders Malmsten att han trots allt tror på en framtid för dagspressen.

– Men det kommer inte att se ut som när vi jobbade där och inte som det gör idag heller, säger han.

Malmsten spår att tidningarna blir helt digitala om några år, att främst förstatidningarna kommer att överleva och att det blir färre journalister än idag men kanske ändå inte jättemycket färre.

Han hänvisar till att Pia Rehnquist, publicistisk chef för Bonnier News Local, har sagt att det krävs 800 prenumeranter per journalist.

– Och det krävs en helt annan journalistik. Det är två saker som fungerar, breaking news och fördjupning, är Anders Malmstens åsikt.

En av de många nyckelpersoner som han intervjuade för sin bok var Peter Hjörne. Dagen före föreläsningen hos VJS och Svensk Mediehistorisk Förening träffades de båda för första gången. Därav hälsningen till oss andra.

Text och bild: Stefan Samuelsson