I Göteborg fanns två svenska och tre utländska spioncentraler under andra världskriget. Agentvandringen med historikern Lars Hansson passerade såväl byggnaderna där de var inhysta som flera andra historiskt intressanta platser i centrala staden.

25 nyfikna VJS:are deltog i vandringen i strålande majsol. Vi utgick från slussen vid ingången till Trädgårdsföreningen. Här i slusshuset satt Göteborgs säkerhetspolis och fotograferade dem som gick in till och ut från det tyska generalkonsultatet i posthuset på andra sidan av Fattighusån. Konsulatet var tyskarnas spioncentral i staden.

– De höll till på fjärde våningen. Nazistfanor hängde ut från fönstren, berättade Lars Hansson, som dock inte har hittat något foto på det nazidraperade posthuset.

Här inleddes agentvandringen. I posthuset där borta hade tyskarna sitt konsulat och sin spioncentral.

Vi gick sedan över Drottningtorget till Hotell Eggers, där många utländska gäster tog in, även tyskar. Här fick vi veta att hotelldirektören tog ner alla flaggstängerna och sa att de var på reparation – för att slippa hissa nazistfanan.

Gustav Adolfs torg var nästa anhalt. Lars Hansson pekade mot Nordstan och berättade att de svenska nazisterna hade sitt högkvarter i gamla Östra Nordstan under nästan hela 1930-talet. Sedan vände han blicken mot Börshuset och lyfte fram den lokale S-ledaren Ernst Jungen, stadsfullmäktiges ordförande under kriget.

– Han var så nära en försvarsledare man kan komma i Göteborg, sa Hansson.

Ytterligare en huvudvridning och vi betraktar Rådhuset, där det avhandlades påstådda tryckfrihetsbrott men spionrättegångar hölls på Härlanda fängelse under stor sekretess. Handlingarna blev offentliga först efter 70 år, alltså från 2010 och framåt. Mellan 100 och 120 sådana rättegångar blev det, enligt Lars Hansson. Bland de dömda fanns både svenskar och personer från andra länder – och spionerandet var inte enbart riktat mot Sverige utan i en del fall mot andra länder.

Börje Andersson berättade minnen från Handelstidningen.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings huvudredaktör Torgny Segerstedts envisa kamp mot nazismen gjorde honom legendarisk. Vi stannade till vid GHT-huset i hörnet Köpmansgatan-Tyggårdsgatan och fick ta del av såväl Lars Hanssons berättelse som den forne GHT-medarbetaren Börje Anderssons minnen härifrån.

– Torgny Segerstedt ville inte bli tillfångatagen levande av nazisterna och fick hjälp av polismästaren att skaffa en pistol och att provskjuta med den, sa Hansson bland annat.

Därifrån tågade vi till bron över Stora Hamnkanalen intill Stadsmuseet, som var en av två svenska spioncentraler under kriget. Museichefen Stig Roth var chef för den västsvenska avdelningen M-gruppen inom C-byrån, Försvarsstabens hemliga underrättelsetjänst, som samarbetade med den norska motståndsrörelsen.

På andra sidan av hamnkanalen fanns det amerikanska konsulatet, vägg i vägg med landshövdingens residens. Det konsulatet var förstås också en spioncentral.

I telegrafhuset vid Kaserntorget avkodades tyska telegram.

Utanför Telegrafverkets hus vid Kaserntorget berättade Lars Hansson om den hemliga verksamheten som pågick längst upp i den pampiga byggnaden. Tyska telegram mellan Berlin och Oslo avkodades av ett antal kvinnliga medarbetare och lästes under ett par års tid i början av kriget. Informationen sändes vidare till Stockholm. Dessutom avlyssnades en gång ett telefonsamtal mellan en upprörd Hitler och tyskarnas ambassadör i Oslo.

Hagaplan var nästa stopp på vår agentvandring och en tillbakablick över två andra kända anti-nazister och förkämpar för fred och frihet. Här finns både Raoul Wallenberg Monument, skapad av konstnären Christina Gyllenhammar, och skulpturen Aktivisten, det vill säga Ingrid Segerstedt Wiberg, av konstnären Johan Malmström.

Efter att ha vandrat längs Vasagatan kom vi så till Röhsska museet, där svenskarnas andra spioncentral var inhyst, ledd av museichefen Gustaf Munthe. Två göteborgska museichefer samarbetade alltså nära i den hemliga underrättelsetjänsten.

Intill Röhsska ligger än i dag Flygarns Haga, under andra världskriget ett av stadens spionkaféer. Här samlades sjömän som spioner försökte värva, spioner som i sin tur jagades av stadens säkerhetspolis.

Slutet på agentvandringen. I denna byggnad låg det brittiska konsulatet och dess spioncentral.

Agentvandringen avslutades efter drygt två och en halv timme vid Avenyn 1, där britterna hade sitt konsulat och således även sin spioncentral. Lars Hansson berättade bland annat att hela källaren var full av vapen.

Vi sög åt oss så mycket information vi förmådde och kunde sedan bara tacka historikern Hansson för en lärorik och initierad vandring genom Göteborg. Den som i lugn och ro vill ta del av hans forskningsrön kan kolla in hans bok Göteborg under krigshot – i skuggan av andra världskriget, som nyligen har getts ut.

Lars Hansson höll ett föredrag hos VJS tidigare i år. Läs om det här >>

Text: Stefan Samuelsson
Foto: Bror Augustsson

Vid minnesmärket över Raoul Wallenberg på Hagaplan.

En närmare titt på skulpturen Aktivisten, det vill säga Ingrid Segerstedt Wiberg.

Vid hamnkanalen fick vi veta mycket om den svenska spioncentralen i Stadsmuseet.

Trång passage förbi Stadsmuseet.

I mitten Börje Andersson, före detta GHT-medarbetare. Till höger Lars Hansson.

VJS-gruppen utanför hotell Eggers.

Vid Gustav Adolfs torg finns flera historiskt intressanta byggnader.

VJS-ordföranden Leif Montell hälsade historikern och guiden Lars Hansson välkommen.