Visst är det skillnad på att gå en guidad tur och att bara se något på egen hand. Det fick vi erfara vid guidningen på Gunnebo slott och trädgårdar en tisdag i juni. Vi fick oss till livs en rejäl dos arkitekturhistoria varvat med en intressant beskrivning av hur hantverkskunnandet bevaras i dag.

Vi var ett 20-tal VJS:are som trotsade regnet och tog oss till Gunnebo, som anses vara en av Sveriges mest välbevarade 1700-talsanläggningar. I år är det 230 år sedan den pampiga byggnaden och de tre trädgårdarna runt den stod klar några mil utanför Göteborg – ”mitt ute i ingenstans” som en av guiderna beskrev det ur ett 1700-talsperspektiv.

Hit ville köpmannafamiljen Hall, en av Sveriges rikaste, dra sig undan på somrarna från smutsiga Göteborg. Det var alltså köpmannen John Hall och hans hustru Christina som lät bygga anläggningen åt sig och sina två barn John och Christina (!) samt ett antal sommargäster.

I matsalen är det dukat med kinesiskt porslin som kom hit med Ostindiska kompaniet.

Rundvandringen började inomhus i ovala vestibulen med blekrosa väggar (originalkulör) och fortsatte via stora salen och matsalen vidare till sovrum och gästrum. Guiderna Helena Thiel och Johanna Lindén berättade om nyklassicism och om Göteborgs första stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg, som ritade byggnaden i italiensk stil. Den är för övrigt helt byggd i trä, men fasaden och pelarna har putsats för att se ut som stenkonstruktioner.

De kunniga guiderna pekade på intressanta detaljer som till exempel värmeskåpet för tallrikar i matsalens kakelugn och blinddörrar som finns där enbart för symmetrin, en viktig ingrediens i nyklassicismen.

Christina Halls sovrum är fullt av romantiska detaljer, som denna stuckatur med Amors pilar.

John Hall den yngre ärvde Gunnebo men hade inte faderns förmåga att driva affärer. 1807 gick sonen i konkurs och Gunnebo såldes. Han dog utfattig 1830.

Gunnebo hade sedan ytterligare sex ägare innan Mölndals stad köpte egendomen 1949 för att bevara dess kulturvärden för framtiden. Det arbetet har med åren blivit alltmer framgångsrikt och pågår ständigt på olika sätt.

– Mycket av det vi håller på med är restaureringsarbete, förklarade guiden Helena Thiel.

Det förklarade att vi inte kunde titta in i en del av rummen, men sanningen att säga hade vi inte heller hunnit med alla 25 som ryms på de tusen kvadratmeterna.

Det regnade till och från när vi gick runt i trädgårdarna, här i den franska.

Vi tog sedan klivet ut i försommargrönskan. Den franska trädgården på framsidan av slottet ser, enligt guiden Johanna Lindén, ut som på 1700-talet. Intill den finns en imponerande lövsal (treillage), sju meter hög med lindar som klättrar på en välvd träkonstruktion. Arbetet med att rekonstruera den har pågått i över tio år.

Via den engelska trädgården och köksträdgården tittade vi till sist närmare på det nybyggda orangeriet, där växter förvaras under vintern, men som också innehåller den tjusiga paviljongen Grottan, där paret Hall kunde svalka sig under heta sommardagar.

Orangeriet är rekonstruerat efter gamla ritningar. Nya handblåsta, blyinfattade glas släpper in ljuset från söder.

Orangeriet är uppfört av hantverkare, flera av dem under utbildning, efter Carl Wilhelm Carlbergs gamla ritningar. Också detta är ett jobb som tagit flera år att göra hantverksmässigt korrekt.

– Nu är det mest lull-lull och dekor som återstår, konstaterade guiden Johanna Lindén.

Text och bild:
Stefan Samuelsson

Läs mer om Gunnebo slott och trädgårdar här >>

Orangeriets glasvägg i närbild.

Bysten av Francisco de Miranda (1750-1816) är en gåva från Venezuelas ambassad. Han hade en kort men passionerad relation med Christina Hall på Gunnebo.

Samling framför slottet med guiden Johanna Lindén.