För hundra år sedan välkänd i Göteborg som kontroversiell kommunistisk kommunpolitiker och uppkäftig tidningsredaktör. På senare år mer eller mindre bortglömd, trots att han har en gata uppkallad efter sig i Olskroken.
Men nu har i alla fall vi 50-talet personer, som samlades i Redbergsteatern i onsdags, fått lära känna Martin Andersson (1886-1946).
Det kan vi tacka historikern Jan Christensen för. Han berättade valda delar ur sin biografi om ”Röde Martin”. På köpet fick vi en ordentlig dos Göteborgshistoria.
Med ett stort antal journalister bland åhörarna fokuserade Christensen lämpligt nog på Martin Anderssons gärning som tidningsman, men vi fick också bland annat veta att Röde Martin var organiserad nykterist, talade esperanto, var en hängiven teaterälskare och ateist, i motsats till föräldrarna som var schartauaner. Familjen bodde i fattiga Haga.
År 1923 startade Martin Andersson två tidningar, dels boulevardtidningen Minareten, dels Hyresgästen.
Den förstnämnda en ”mottidning” mot den nazistiska Vidi, också det en boulevardtidning, som från 1923 i praktiken var Svenska antisemitiska föreningens organ.
Hyresgästen var landets första tidning för hyresgäströrelsen.
Namnet Minaret anspelade på de två 60 meter höga minareterna som fanns på Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Martin Andersson framhöll att minaret betyder ljusbringare och såg sin tidning som ett upplysningsprojekt.
Han kämpade mot sociala orättvisor och skrev till exempel om dåliga bostäder och barnmisshandel, men också mycket om kultur.
Lars-Åke Engblom berättade minnen från samtal med Martin Anderssons dotter Gunvor och framhöll Martins stora kulturintresse.
– Man kan inte riktigt jämföra Minareten med morgontidningarna G-P och Handelstidningen, men det var en folktribun och hade stor läsekrets och folkligt stöd, sa Jan Christensen.
– Minarets stora scoop kom 1929 då man publicerade en lista med 485 av de cirka 1000 medlemmarna i antisemitiska föreningen. Det fanns en del kända namn där, berättade han vidare.
1929 var också året då Martin Andersson lämnade SKP, Sveriges kommunistiska parti, i samband med att partiet splittrades. Efter några som syndikalist återvände han senare till sin ungdoms parti, socialdemokraterna.
– Jag har valt att kalla kommunismen han stod för för frihetlig kommunism, sa Christensen.
I Hyresgästen förde Martin Andersson en mer specifik kamp för bättre bostäder åt fattiga arbetare. Det var tack vare sina insatser under Olskrokenupproret 1936-37, beskrivet som Sveriges största hyreskonflikt, som han fick en gata där uppkallad efter sig. Martin jobbade under ett antal år på Hyresgästföreningen i Stockholm.
Han avled 1946 i leukemi, några månader innan han skulle ha fyllt 60 år.
Föreläsningen arrangerades av Studieförbundet Vuxenskolan i samverkan med Svensk Mediehistorisk Förening och Västsveriges Journalistseniorer med stöd från Västra Götalandsregionen.
Text och bild:
Stefan Samuelsson
När den här broschyren gavs ut ansågs det inte nödvändigt att ha Martins efternamn med. Alla i Göteborg visste vem han var.
Jan Christensen signerade gärna sin bok efter föredraget.
