Ett 20-tal journalistseniorer tog chansen att lära sig mer om Mölndals historia och stadens äldsta kvarter i stadsvandringen den 16 maj, ledd av lokalhistorikern Lars Gahrn. Det blev samtidigt en illustration av hur gammalt möter nytt och samhället förändras. Vad som är av godo och vad som inte är det tål att diskuteras.

Guiden Lars Gahrn framför en av de gamla industribyggnaderna som numera hyser hantverk och service.

Utvecklingen går fort i Mölndal. Rivningen av det gamla pappersbruket Papyrus fortsätter samtidigt som en väg flyttas och lindarna i allén utanför Kvarnbyskolan blommar för vad som antagligen är sista gången. Den nya stadsdelen Forsåker med 3 000 bostäder, varav många i mycket höga hus, och 4 000 arbetsplatser kräver sin plats.

Vår guide Lars Gahrn är aktiv i föreningen Bevara Kvarnbyn, har engagerat sig i debatten om Forsåker och skrivit insändare i Mölndals-Posten om såväl rivningar som lindallé. Vår vandring från Mölndals Bro till Mölndals Kråka har fokus på det gamla men då och då är det tydligt hur frustrerad vår guide är.

Den stora hissen vid Störtfjället kallas Kråkfoten.

– Det är inte mycket som är riktigt riktigt här i Mölndal. Det blir som det blir, säger han när vi står nedanför den höga utomhushissen vid Störtfjället, hissen som boende på Kvarnbyvallen med omnejd kan ta ner till centrum.

– Den kallas Kråkfoten men kråkan är inte här, konstaterar Lars Gahrn.

Det är hursomhelst underhållande att lyssna till Mölndalskännaren Gahrn. Han varvar anekdoter med upplysningar om områdets långa och betydelsefulla industrihistoria. Här verkade en lång rad företag som bland annat tillverkade textilier och papper.

Stopp vid Nymans kvarn, som skymtar till vänster i bild, den enda bevarade kvarnbyggnaden i Kvarnbyn.

Utmed forsen i Mölndalsån fanns som mest cirka 35 kvarnar. Vi stannar till vid den enda bevarade kvarnbyggnaden, Nymans kvarn, den sista vattendrivna kvarnen här som togs ur drift 1942.

– Här har nu all industriell verksamhet upphört. Nu är det serviceföretag och lite handel i stället, säger Lars Gahrn och rekommenderar särskilt ett besök i den kooperativt drivna second hand-butiken Returum.

Butiken ruvar faktiskt på svaret på varför den branta liden i Kvarnbyn kallas för Mölndals Kråka. Byggnaden som numera hyser Returum är uppförd över en bergknalle som låg mitt i forsen. Den bergknallen kallades Kråkeberget, eller bara Kråkan.

”Här har Hjalmar Branting och många agiterat och Frälsningsarmén konserterat”, förklarar Lars Gahrn på trappan vid Gamla torget i Mölndal.

Under vår vandring får vi bland mycket annat också veta att Mölndal betyder kvarndalen, att orten fick stadsrättigheter 1922, att stadens politiker ibland bad Papyrus om förskott på kommunalskatten när pengarna tröt och att Götiska förbundets friskola, invigd 1824 vid Kvarnbygatan, är ortens äldsta skola. På den tiden betydde friskola att skolgången var gratis.

Stadsvandringen avslutades vid Kvarnbyns äldsta hus, byggt 1805 av kvarnägaren John Roy, kallad Royen. Sedan blev det fika på närbelägna Mölndals museum.

Stadsvandringen är slut. I bakgrunden Royens vita välbevarade trähus från 1805.

Gamla torget i Kvarnbyn, Mölndal. Till höger det första kommunalhuset som stod klart 1905, två år försenat och därför fick heta ”Långsamheten” i folkmun.

Lars Gahrn berättar att brandstationen invigdes 1955 och att skorstenarna i konstverket på väggen visade på att det var full fart på samhället.

Det är ovanligt lite vatten i Mölndalsåns fors denna torra maj. Till vänster huset som byggdes över bergknallen Kråkeberget, som gav upphov till att vägen hit upp kallas för Mölndals Kråka.